SUMMER
Igår var det första gången på väldigt länge som jag gick och lade mig vid TOLV! Jag upprepar: TOLV! Det var även första gången på länge som jag gick upp typ HALV ELVA, HALV ELVA! Haha. Kan också bero på att mamma, pappa och jag var på en liten utflykt dagen innan. Alarmet gick 7.30 (somnade om), mamma ropade på mig 8.15. Sedan så somnade jag vid 3.30 eller något (lade mig runt tolv, gick verkligen inte att somna!!) = sov inte alls många timmar! Vi åkte i alla fall till Strömstad och sedan till Nordkoster. Fint och trevligt! Tog sin lilla tid att åka dit, men det var väldigt lugnt och härligt vid stranden.
Hahahah. Jag gillar bilden men kan säga att man riskerar mycket när man aktiverar självutlösaren på en sten och springer sedan ut i vattnet. Så klantig som jag är så... gick jag bara rakt ut när jag skulle ta den andra bilden och glömde kolla mig för och sedan när jag gick tillbaka såg jag att det var ganska många maneter, bildbevis 1:
Men eftersom jag är manet-människan själv som räddade manet-familjen i Fiskebäckskil så blev jag inte bränd! TACK MANET-VÄNNER! (♪♫ knowing you can always count on me, for sure, that's what friends are for ♪♫) Där ser du systeryster och Johantoan, det lönar sig i slutändan att vara snäll och jag är väldigt glad för att jag hjälpte dem. Bildbevis 2 (från Fiskebäckskil när jag räddade maneterna):
Försökte med två tunna pinnar/strån som en liten chinese-girl men det funkade inte så bra. Använde sedan en tjock pinne och räddade dem! STOLT! Hahah. Bild 2 är när jag hälsar/klappar en manet. (innan jag såg att de andra behövde min hjälp!) Love at first sight. Som ni ser, var det verkligen TUSENTALS maneter. Hur kan man motstå att inte rädda maneterna så att de får vara med sin familj och vänner? HUR KAN MAN DET SIS' & JOHAN?
Okej, tillbaka till ämnet varför man riskerar mycket när man tar självutlösaren och springer ut till vattnet. När jag skulle ta typ den tredje bilden så lade jag självutlösaren på ett annat ställe och det var efter jag såg maneterna. Är ju inte bff ÄN med maneterna (måste nog rädda fler än två/tre) så kan ju inte riskera att gå på dem eller gå för nära. När självutlösaren är på så är man ju alltid snabb och stressad för att hinna. Så jag försöker smidigt men snabbt kliva över manterna på bergdelen där det lutar som en liten backe och alltid är halt och wiiips så ramlar jag i men lyckas snabbt hoppa upp för att inte bli för blöt + för att komma med i bilden. Bildbevis 3:
THE ONE WHO DOESN'T FALL NEVER STANDS UP
Hahaha. UPPFRISKANDE! Gick tillbaka upp på berget och hade pappas jacka runt mig när jag försökte torka jeansen. Hade planerat att typ ta med en kjol eller något om det skulle bli varmt, men typiskt nog så gjorde jag inte det! (Var ganska stressad på morgonen också!) Till slut tog jag på mig dem, när de inte var lika blöta men fortfarande ganska blöta. uuhh, inte trevligt att ta på sig blöta jeans, det vet nog alla! Dem blev i alla fall torra efter någon timme. :) Snipp, snapp, snut, så var sagan slut! (Inte riktigt en saga, det hände ju på riktigt men det låter faktiskt som om den är påhittad och till för barn så att de ska vara snälla mot maneterna hädanefter. Haha!)
Kommentarer
Postat av: Yasmin
haha! maria du är så rolig!! :D
Postat av: Felicia
Haha, min crazy sötnöt. Din räddning av maneterna kanske skadade några som de brände sen? Om hela världen var som du, då hade vi aldrig fått bada för maneterna hade tagit över..men du e söt iaf! xoxo
Postat av: Malin
du är så söt
Postat av: emma
gillar marres äventyr
Trackback
