Maria Y

Oj vad jag har lust att göra så mycket annat än att plugga. Jag vill kolla på film eller tv-serier (har många osedda avsnitt av How I met Your Mother & några på Pensionärsjävlar), läsa en bra bok, spela, leka i snön, städa mitt rum, baka, dansa, shoppa, äta (eller nä, är väldigt mätt just nu), gå på bio, gå runt i Liseberg, lägga in bilder i datorn - lägga upp bilderna här på bloggisen, ta körkort och typ skriva allt det här.

Vill ju resa också. Men tänkte att det är ju ganska självklart ändå. :]

Nu får jag väl läsa vidare i min kära psykologi-bok. Har många kapitel kvar att läsa, provet är om två dagar. Har jag sagt att jag är bra på att planera? Fast om man läser alla mina inlägg om hur stressad och jobbigt plugg är så är det kanske självklart att jag är en tidsoptimist och tar allt i sista-minuten. Inte bra det. Känns ändå som om jag pluggar effektivast när det är sista-minuten, annars blir det bara slö-läsning. Läser lite och så dagdrömmer jag, läser lite igen och så vill jag göra något annat en "liten" stund, läser lite igen och tänker på något som handlar om det jag har läst (det är ganska bra i alla fall, hjälper mig att komma ihåg) men sedan leder det ena till det andra. När jag tänker på det så är det så nu också även om det är sista-minuten plugg, haha. Imorgon kväll kommer jag att bli galen på allt, det är då jag kollar på klockan hela tiden och tänker "Oh no, om x timmar är provet. Om x timmar måste jag lägga mig för att sova tillräckligt." Men det problemet tar jag imorgon.

Psykologi är väldigt roligt och intressant. Vissa grejer inte lika roliga eller intressanta. Men när man måste plugga till ett prov så blir allting så o-roligt (HAHAH SELDA!). Men det är ändå inte som gymnasiet då man verkligen DOG för att man inte orkade och ogillade ämnet. Nu har man ändå valt ett ämne att fokusera på och veta mer om. Men det är mer vad ska man säga, irriterande? nu, eftersom det är så mycket på "kort" tid att ta in. Jag gillar när jag säger typ "Ahaaa!" många gånger efter jag har läst något eftersom man kopplar det till något i vardagen eller familj, vänner som det stämmer bra på. Annars tänkte man ju på gymnasiet under en matematik-lektion "Varför ska jag lära mig den här formeln? Det är väl inget bra att kunna?". Nu är det här ju intressant och bra att kunna tycker jag.

Oj, kan inte slösa mer tid på det här. Ska försvinna nu till psykologi-världen.

PUSSHEJ!

Hahah, klockren!